Publicerad den

Väsen

Detta är en personlig blogg men även reklam för ChillaNer shoppen

Tror ni på väsen?
Det gör jag. Vissa kallar dem vättar, troll, tomtar, knytt, oknytt, feer, älvor m.m. Jag kallar dem kort och gott väsen.

Förra veckan var det ett par dagar när jag gick för att hämta silkespapper från ett skåp som det låg packchips varje gång där på hyllorna. Spelade ingen roll om jag städade bort dem eller inte, så låg det nya där nästa gång jag öppnade dörren.
Sen på helgen när jag tvättade i tvättstugan så hittade jag flertalet mini buntar med sytråd. Jag buntar aldrig sytråd på det viset, inte dottern heller. Så jag säger att det är husets väsen som gjort det.
Eftersom jag städade undan mjuka saker för de väsen som tydligen är väldigt aktiva i mitt hem just nu så ställde jag fram en bomullstuss till dem att ta istället. Min tanke var helt enkelt att de julstädar i sina hem just nu och kanske vill ha något nytt att bädda med.
Men i tisdags när jag var i tvättstugan så hittade jag korken från ättikspriten mitt på golvet istället för på flaskan.
Och på onsdag kväll så var det korsstygns tråd på dotterns kudde, och det när jag bäddade upp sängen efter att ha haft överkastet på hela dagen. (och inte har jag sytt korsstygn på väldigt länge här hemma)Så jag antar att busstrecken inte är över än eller är de gåvor till oss kanske?
Detta kräver fundering.
Förutom allt detta med väsen så har min otur fortsatt (har haft hela hösten med blixtnedslag, vitvaror, dator, bilen, dottern).

Jag delar med mig av detta för livet är inte alltid lätt, vilket många kan känna igen sig i. Inte för sympati, då jag ändå känner att det är hanterbart och jag är en överlevare.

Vår hund som var gammal och hälsan blivit sämre på ett tag slutade att äta förra veckan och i måndags fick han somna in hos veterinären. Tyvärr kunde inte jag vara med då min dotter har snuva och vi isolerar oss.
Så jag sörjer vår familjemedlem samtidigt som jag ska försöka få min dotter att förstå att hunden nu är borta för gott.

Senare när jag tänkte åka in med ett paket till posten så startade inte min nyservade bil.
Och när jag ringde efter hjälp så fick tydligen bärgaren fel nummer till mig. Så dagen efter när jag ringde upp igen och upprepade allt och mitt nummer (mitt nummer sa jag minst 3 ggr) så fick bärgaren ännu en gång fel nummer av dem. Men denna gång kom han hem till mig ändå och visade upp numret han fått av mig och bad om ursäkt.
Han fick igång bilen, men den behöver tas till verkstad så fort min skrutta är frisk igen. För just nu kan jag ju inte ha henne i isolation samtidigt som jag ska vara på verkstad eller få skjuts av någon annan.

Det är sådana här veckor jag känner det jobbiga med att vara ensamstående. Just när jag skulle behöva dela mig i två för att kunna vara både hemma med dottern och vara någon annanstans samtidigt.
Men det får gå helt enkelt, bilen får tas till verkstaden nästa vecka och jag håller tummarna att den startar nästa gång den behövs.

Tills dess så har vi sjukstuga här hemma. Då är det tur att min dotter tycker om jul och alla dess dekorationer. Jag bar upp granen och ställde fram pyntet till den. Och sedan dess har jag plockat pynt från hela huset. Och granen har konstigt nog bara fått lite på sig.
Men huvudsaken är att min dotter är på bra humör och har roligt, för det är ju jobbigt att vara hemma med snuva.

Och innan ni tycker allt för synd om mig, så är jag på gott humör även om jag vaknade nu i morse med halsont.

Jag tror ju på att vi kan välja hur vi ska uppfatta allt som sker oss. Och all denna otur jag gått igenom denna höst har visat mig hur mycket jag växt, hur förändrad jag är i grunden då jag inte är bitter över oturen utan jag ser lärdomar i det.

Jag väljer att ha det bra i det liv jag lever.

Även om jag svär hest över bilen just nu 😉

Vår Elliot, älskad och saknad

Jag skriver utifrån mitt personliga perspektiv på häxkonsten.
En del av min syn på häxkonsten är att jag aldrig kan bli fullärd, jag är för evigt både elev och lärare.
Alla erfarenheter, möten och varje rad vi läst och läser påverkar och förändrar oss, våra liv och vår häxkonst 

Du ansvarar själv för din egen häxkonst oavsett var du fått din kunskap ifrån, det är i utövandet och intentionen som kraften finns.

Om du använder dig av växter i häxkonsten så har du även där ett personligt ansvar att säkerställa att växten inte är giftig, inte ger en ovälkommen reaktion och att ingen sårbar kommer i kontakt med den. Är du inte säker på den växt du plockat, köpt eller fått i gåva så fundera två gånger på om du verkligen vill använda den.