Publicerad den

Sorg

Detta är en personlig blogg men även reklam för ChillaNer shoppen

Ni som har följt mina inlägg vet att jag är änka, idag är årsdagen sedan Bertil min makes bortgång.

Eftersom jag gjorde stora förändringar när han gick bort och samtidigt satte gränser i relationer så trodde många att jag inte bearbetade sorgen eller att jag helt enkelt hade brutit ihop totalt och blivit koko.

Men sanningen är den, att redan innan hans bortgång hade jag påbörjat en förändring i mig själv.

Jag hade kraschat flera gånger i den berömda väggen och var sjukskriven för utmattning när maken blev sjuk. Detta efter år av trakasserier (inte maken). År av att sätta alla andras välmående före min. Och år av att inte ta hand om mig själv helt enkelt.

Ja, sen lägger vi på att jag inte har fått sova många hela nätter sen min dotter föddes då hon har sömnproblem.

Jag hade alltså kommit till en brytpunkt och skulle börja göra förändringar efter den helgen.

Bara att den helgen blev min make sjuk, vi fick åka in till sjukhuset och det var början till hans slut. Den helgen vart med andra ord en större vändpunkt i mitt liv än någon av oss hade anat.

Maken vart sjuk sista helgen i augusti, för att gå bort den 9 december samma år.

Så det var därför när han inte fanns kvar med oss något mer och jag tittade på min dotter och kände mig helt uttömd på energi och allt inombords. Jag kände mig bara så tom, förutom kärleken till min dotter, till mig och till livet.

Jag kände där och då att jag kunde inte fortsätta som förr, jag var tvungen att göra de förändringar som behövdes.

Vilket är anledningen till att stora beslut togs strax inpå bortgången och stora förändringar skedde trots den stora sorgen. Fast de besluten var ju egentligen tagna redan innan, fick bara ändras lite efter de nya förutsättningarna.

En av de största förändringarna jag gjorde var att sätta mitt välmående högst upp på listan, för om jag inte mår bra fysiskt och psykiskt hur skulle jag kunna uppfostra en dotter till att göra bra val för sitt välmående?

Om jag inte visade henne hur hon skulle bearbeta alla känslor och livet, vem skulle visa henne då?

Så att bearbeta sorgen vart faktiskt en stor del i mitt liv, samtidigt som jag satte gränser för mitt välmående, samtidigt som jag utbildade mig, samtidigt som jag startade företag, samtidigt som jag prioriterade min fysiska hälsa.

Så även om mitt liv har förändrats enormt de senaste åren så har jag sörjt det jag förlorat.

Den största förändringen i mitt liv är ju att sätta mitt välmående först. För om inte jag mår bra hur ska jag kunna uppfostra en välmående dotter?

Jag tror att en stor del i att jag har hanterat sorgen på ett friskt sätt är just det faktum att jag tillåter mig att känna det och jag gömmer inte undan de negativa jobbiga känslorna. För även de känslor som är jobbiga och negativa är en del av mig och har stor betydelse i hur jag kan må bra. För de berättar sådant som jag kanske annars skulle ignorera.

Som när jag kände frustration över bilen som inte startade, jag tillät känslan och kunde då reflektera över varifrån den faktisk kom. Vilket gjorde att jag kunde släppa frustrationen och gå vidare.

Hur är det med er? Tillåter ni er att sörja det ni förlorat?

Jag skriver utifrån mitt personliga perspektiv på häxkonsten.
En del av min syn på häxkonsten är att jag aldrig kan bli fullärd, jag är för evigt både elev och lärare.
Alla erfarenheter, möten och varje rad vi läst och läser påverkar och förändrar oss, våra liv och vår häxkonst 

Du ansvarar själv för din egen häxkonst oavsett var du fått din kunskap ifrån, det är i utövandet och intentionen som kraften finns.

Om du använder dig av växter i häxkonsten så har du även där ett personligt ansvar att säkerställa att växten inte är giftig, inte ger en ovälkommen reaktion och att ingen sårbar kommer i kontakt med den. Är du inte säker på den växt du plockat, köpt eller fått i gåva så fundera två gånger på om du verkligen vill använda den.

Publicerad den

Väsen

Detta är en personlig blogg men även reklam för ChillaNer shoppen

Tror ni på väsen?
Det gör jag. Vissa kallar dem vättar, troll, tomtar, knytt, oknytt, feer, älvor m.m. Jag kallar dem kort och gott väsen.

Förra veckan var det ett par dagar när jag gick för att hämta silkespapper från ett skåp som det låg packchips varje gång där på hyllorna. Spelade ingen roll om jag städade bort dem eller inte, så låg det nya där nästa gång jag öppnade dörren.
Sen på helgen när jag tvättade i tvättstugan så hittade jag flertalet mini buntar med sytråd. Jag buntar aldrig sytråd på det viset, inte dottern heller. Så jag säger att det är husets väsen som gjort det.
Eftersom jag städade undan mjuka saker för de väsen som tydligen är väldigt aktiva i mitt hem just nu så ställde jag fram en bomullstuss till dem att ta istället. Min tanke var helt enkelt att de julstädar i sina hem just nu och kanske vill ha något nytt att bädda med.
Men i tisdags när jag var i tvättstugan så hittade jag korken från ättikspriten mitt på golvet istället för på flaskan.
Och på onsdag kväll så var det korsstygns tråd på dotterns kudde, och det när jag bäddade upp sängen efter att ha haft överkastet på hela dagen. (och inte har jag sytt korsstygn på väldigt länge här hemma)Så jag antar att busstrecken inte är över än eller är de gåvor till oss kanske?
Detta kräver fundering.
Förutom allt detta med väsen så har min otur fortsatt (har haft hela hösten med blixtnedslag, vitvaror, dator, bilen, dottern).

Jag delar med mig av detta för livet är inte alltid lätt, vilket många kan känna igen sig i. Inte för sympati, då jag ändå känner att det är hanterbart och jag är en överlevare.

Vår hund som var gammal och hälsan blivit sämre på ett tag slutade att äta förra veckan och i måndags fick han somna in hos veterinären. Tyvärr kunde inte jag vara med då min dotter har snuva och vi isolerar oss.
Så jag sörjer vår familjemedlem samtidigt som jag ska försöka få min dotter att förstå att hunden nu är borta för gott.

Senare när jag tänkte åka in med ett paket till posten så startade inte min nyservade bil.
Och när jag ringde efter hjälp så fick tydligen bärgaren fel nummer till mig. Så dagen efter när jag ringde upp igen och upprepade allt och mitt nummer (mitt nummer sa jag minst 3 ggr) så fick bärgaren ännu en gång fel nummer av dem. Men denna gång kom han hem till mig ändå och visade upp numret han fått av mig och bad om ursäkt.
Han fick igång bilen, men den behöver tas till verkstad så fort min skrutta är frisk igen. För just nu kan jag ju inte ha henne i isolation samtidigt som jag ska vara på verkstad eller få skjuts av någon annan.

Det är sådana här veckor jag känner det jobbiga med att vara ensamstående. Just när jag skulle behöva dela mig i två för att kunna vara både hemma med dottern och vara någon annanstans samtidigt.
Men det får gå helt enkelt, bilen får tas till verkstaden nästa vecka och jag håller tummarna att den startar nästa gång den behövs.

Tills dess så har vi sjukstuga här hemma. Då är det tur att min dotter tycker om jul och alla dess dekorationer. Jag bar upp granen och ställde fram pyntet till den. Och sedan dess har jag plockat pynt från hela huset. Och granen har konstigt nog bara fått lite på sig.
Men huvudsaken är att min dotter är på bra humör och har roligt, för det är ju jobbigt att vara hemma med snuva.

Och innan ni tycker allt för synd om mig, så är jag på gott humör även om jag vaknade nu i morse med halsont.

Jag tror ju på att vi kan välja hur vi ska uppfatta allt som sker oss. Och all denna otur jag gått igenom denna höst har visat mig hur mycket jag växt, hur förändrad jag är i grunden då jag inte är bitter över oturen utan jag ser lärdomar i det.

Jag väljer att ha det bra i det liv jag lever.

Även om jag svär hest över bilen just nu 😉

Vår Elliot, älskad och saknad

Jag skriver utifrån mitt personliga perspektiv på häxkonsten.
En del av min syn på häxkonsten är att jag aldrig kan bli fullärd, jag är för evigt både elev och lärare.
Alla erfarenheter, möten och varje rad vi läst och läser påverkar och förändrar oss, våra liv och vår häxkonst 

Du ansvarar själv för din egen häxkonst oavsett var du fått din kunskap ifrån, det är i utövandet och intentionen som kraften finns.

Om du använder dig av växter i häxkonsten så har du även där ett personligt ansvar att säkerställa att växten inte är giftig, inte ger en ovälkommen reaktion och att ingen sårbar kommer i kontakt med den. Är du inte säker på den växt du plockat, köpt eller fått i gåva så fundera två gånger på om du verkligen vill använda den.