Om ni möter någon som är djupt religiös så handlar ju deras tro inte enbart att gå till kyrkan och utöva en gång i veckan eller ännu mera sällan. Nej, är man djupt troende så genomsyras hela ens liv av denna tro. Så är det även med att vara häxa.
Ritualer och ceremonier är “kyrkobesöken” så de är ju endast en liten del av veckan. Sen finns de ju de som utövar dessa varje dag, precis som det finns de som går i kyrkan varje dag.
Att vara häxa är ett “mindfullness” sätt att leva, där vi lever i nuet och där vi kan manipulera energier på sådant sätt att vi försöker leva i vår egen bästa version av livet. Detta med största hänsyn för naturen och vår omgivning.
Sen finns det religioner inom häxkonst och olika inriktningar i dem. Dessa tänker jag inte gå in på här, då jag inte utövar någon religion, utan endast min egen tro. Jag har inte heller spenderat någon tid på att analysera vilken inriktning min tro har, eller jo gjorde det nog där i början men det känns inte som jag har något behov alls att kategorisera mig mer än att jag är häxa.
Nyblivna häxor
Jag vill uppmuntra nyblivna häxor att se häxkonsten som en del av livet och inte ett skrämmande strikt rituellt arbete.
Häxkonsten kräver tid, närvaro och mycket studier men det är även i det lilla som att koka en kopp te som du kände att denna gång behövde den sprinklas med lite chili, för ditt intuitiva du (den delen av dig som bara vet saker) kände att du behövde stärkas av något i chilin just nu.
Det är med andra ord ett levnadsätt för mig, där jag lägger vördnad och kraft i mitt liv genom min tro varje dag.
Svacka i tro
Jag har provat att leva mitt liv utan att kunna utöva denna tro och levnadsätt en period i mitt liv. Och jag förlorade kontakten med mig själv. Jag vart nedbruten av en människa i min omgivning rent ut sagt (här hör jag alltid min make poängtera att han var inte den som bröt ner mig, han gjorde sitt bästa för att försöka hantera denna människa). Detta var största anledningen till att jag gick in i den berömda väggen.
Och vägen tillbaka var hård. Ju mer jag gick tillbaka till min tro, desto starkare blev jag.
Anledningen till att jag berättar med några rader om min “svacka” i min väg som häxa är att jag tror många kan behöva höra att det finns de som irrat iväg från stigen, fallit, tagit sig upp och hittat tillbaka igen. Och jag måste säga att jag blivit starkare i min naturtro av det hela.
Häxkonsten för mig idag
Idag lever jag efter min väg som häxa, fullt ut. Jag har blivit så pass stark i mitt “sociala jag” (ni vet den personen som man vill att andra ska se och veta om) att det inte gör mig något alls att vara den där galna, tokiga och konstiga i byn. För jag vet att av de som bemödar sig med att faktiskt ta reda på vem jag är bortom rykten och deras egna förutfattade meningar så tycker majoriteten att jag är en ganska bra människa.
Jag har suttit och skrivit på detta inlägg sedan i går (började som ett inlägg om örter dock ?) och medan jag gjort det har jag verkligen tänkt och reflekterat över mitt liv som häxa och all den häxkonst jag utövar i mitt liv.
Som jag skrev tidigare så är ju ritualer och ceremonier en liten del av detta liv. Och då menar jag de ritualer som man arbetar fram och tar tid till. Men vardagen är ju fullt av små vardagsritualer med.
Att jag slänger ett öga på de skyddsamuletter jag har i hemmet och passar på att ge dem lite mera kraft där och då. Att jag plockar upp fjädrar när jag är ute på promenad med hunden. Att jag andas in skogens kraft på samma promenad (och helt ärligt så har jag oftast löv eller annat med i fickan hem från dessa promenader).
När jag sparar citronskalen eller äggskalen för att använda i min häxkonst eller odlar “ogräs”
När jag tar och blandar i ordning te blandningar för kommande säsong. När jag arbetar med ChillaNer (är ju väldigt mycket magisk arbete med shoppen ??)
Även när jag arbetar med Reiki (här är det många häxor som rynkar på näsan) så är det för mig en typ av detta liv. Det är energiarbete med syfte som har tillfört mycket i vårt liv här hemma.
Häxkonsten är liksom med mig genom hela dagen och påverkar det jag gör. För som jag skrev, för mig är det mindfullness, leva i nuet och manipulera energierna i min omgivning för att få fram mitt bästa liv. Kan slänga in tacksamhet här med, jag är oerhört tacksam för det jag har så jag ber inte om så mycket mer utan bara att fortsätta att utvecklas och förändras.
Så häxkonst är ett levnadssätt, en naturtro, en tro på energier runt omkring oss, det är en del av allt i livet.
Ni får gärna kommentera mina inlägg och fråga om ni vill veta mer ?
Javisst är häxkonst en livsstil. Universums och naturens magi genomsyrar alla moment i vardagen och blir en så naturlig del av livet. Jag skulle vilja flika in att det där synsättet om att irra bort aignfrån sin väg, eller från sin tro, är lite missvisande, eller vad man ska säga. För man är ju fortfarande på sin väg, oavsett om man aktivt utövar häxkonst/valfritt trossystem/livsstil. Att man ibland tar avstånd eller av olika anledningar slutar utöva är en del av vägen. Det fanns erfarenhet och visdom att hämta där. Det behövdes för att kunna bli en bättre häxa. ❤
Jag håller med om det du skriver om att man fortfarande är på sin väg även om man känner sig nedbruten. De lärdomar jag plockade med mig under dessa år är en stor del av grunden jag byggt upp efteråt.
För även när jag inte utövade min häxkonst så var tanken på den där ofta. Och även den intuitiva känslan att om jag återgår till det så kommer det kännas rätt igen. Men när man är nedbruten så “lyssnar” man för mycket på sociala normer på hur det ska vara.
Vilket jag idag skiter totalt i då (nästan i alla fall) ??