Författare: mervi.chillaner

Detta är en personlig blogg men även reklam för ChillaNer shoppen

När jag började att skriva inlägget så tänkte jag skriva lite om stress och hur man ska hantera det. Men rubriken som mina fingrar skriver ner är tacksamhet.

Så jag lyssnar på mina fingrar och skriver om det istället.

De senaste åren har jag lagt stor tanke på vad är viktigt för mig, vilka är mina personliga grundpelare som jag står på. Pelare som jag kan räkna med att håller oavsett vad som sker.

Och Tacksamhet är en av dem.

Det här låter hemskt men jag är tacksam över att jag är änka som uppfostrar min dotter med Sturge Weber syndrom helt själv!

För här är min sanning som tillåter mig att vara tacksam över detta:

Allt jag gått och går igenom hjälper mig att utvecklas och gör mig till en bättre person. Allt det jag gått och går igenom behöver jag gå igenom för att lära mig nya saker om livet och mig själv.
I tacksamhet finns kärlek, glädje och närvaro i stunden.

Det betyder inte att min make inte är saknad, bara att jag accepterar det som hänt och är tacksam över att jag hade honom, att vi hade vår relation och allt det jag lärde mig från honom och vår relation.

Jag är tacksam över det sorgearbetet jag genomfört och fortsätter att gå igenom. För i det så ser jag kärleken vi hade och som jag fortfarande känner.

Jag är tacksam för alla de nya möten som förlusten har inneburit, de nya vänner jag fått och även över de vänner som försvunnit.

Jag har känt bitterhet och ilska över saker i mitt liv, jag är människa. Men sedan jag valt att bygga mitt liv på tacksamhet så är det inte lika ofta ilskan dyker upp och bitterheten är sällan här.
För när jag kan se tacksamhet även i mörkret så kan jag se alla de saker som skänker glädje, trygghet och kärlek.

Nu betyder inte det att vi ska acceptera allt dåligt som händer oss och vara tacksam för det.
Kan vi förändra en dålig situation så ska vi göra det.

Kan du känna tacksamhet över de händelser i ditt liv som du klassar som dåliga?
Kan du känna att även de var viktiga för att du skulle växa som person?

_{Jag skriver utifrån mitt personliga perspektiv på häxkonsten.
En del av min syn på häxkonsten är att jag aldrig kan bli fullärd, jag är för evigt både elev och lärare.
Alla erfarenheter, möten och varje rad vi läst och läser påverkar och förändrar oss, våra liv och vår häxkonst} 

_{Du ansvarar själv för din egen häxkonst oavsett var du fått din kunskap ifrån, det är i utövandet och intentionen som kraften finns.}

Om du använder dig av växter i häxkonsten så har du även där ett personligt ansvar att säkerställa att växten inte är giftig, inte ger en ovälkommen reaktion och att ingen sårbar kommer i kontakt med den. Är du inte säker på den växt du plockat, köpt eller fått i gåva så fundera två gånger på om du verkligen vill använda den.

Detta är en personlig blogg men även reklam för ChillaNer shoppen

Vi går alla igenom olika skeden i livet, ibland är det tuffare och vi behöver hjälp från andra. Medan ibland har vi det bättre och vi har möjligheten att hjälpa andra.
Sen hur mycket tuffare och bättre tider vi får är väldigt individuellt.

Men något jag har lagt märke till denna vecka är lite detta med att om man ställer upp och hjälper till, så förväntar man sig att få tillbaka från den man hjälper också.

Jag har stött på flera exempel på hur någon ställt upp och sedan blivit sur när de inte fått hjälp tillbaka. Eller att någon gett bort något värdefullt, men inte fått den där saken de senare ber om när de har lite tuffare.

Är det verkligen så att när man hjälper någon, antingen genom att bidra med tid, saker, eller till och med pengar. Och nu menar jag när man själv erbjuder detta säger att det är en gåva för att man tycker om dem, så förväntar man sig att få likvärdig hjälp tillbaka när man själv behöver??

Vill vi verkligen binda någon till att gengälda, även om vi säger att det är en gåva?

Om vi ger ett barn en dyr gåva inte förväntar vi oss att barnet ska ge oss en dyr gåva tillbaka?
För vi hjälper oftast någon som det sämre än vi. Vi ger ju gåvor för att vi bryr oss, inte för att få något tillbaka.

Fundera på varför ni ger bort hjälp eller gåvor, är det utav generositet eller att ni förväntar något i gengäld i framtiden?

För om jag hjälper min vän när hen är sliten så förväntar jag mig inte att hen hjälper mig när jag blir sliten. För jag vet ju inte hur hen har det i framtiden när jag behöver hjälp.

Jag kan fråga hen, utan förväntning på ett ja. För vi kan alltid be om hjälp.

Jag blir inte arg, ledsen eller irriterad när hen säger nej. Jag kontrar inte med att ”jag har ju ställt upp för dig”, ”jag trodde vi var vänner”, ”den där saken jag gav dig i gåva kostar si och så, bara så du vet”.

Nu menar jag inte att vi aldrig ska ställa upp tillbaka eller i gengäld. För självklart om vi kan hjälpa någon som hjälpt oss så mår vi oftast bra av det.
Utan jag vill mer påminna om att när någon har det tufft, så är det ganska ofta en lååång väg tillbaka. Och de har inte alltid resurserna att gengälda på väldigt länge heller, kanske aldrig.

Ps.
Jag brukar ofta säga ”hjälp någon annan när du kan”, ”donera till en välgörenhet”, för vill vi ha ett generösare samhälle som tar hand om varandra så måste vi inspirera till detta.

_{Jag skriver utifrån mitt personliga perspektiv på häxkonsten.
En del av min syn på häxkonsten är att jag aldrig kan bli fullärd, jag är för evigt både elev och lärare.
Alla erfarenheter, möten och varje rad vi läst och läser påverkar och förändrar oss, våra liv och vår häxkonst} 

_{Du ansvarar själv för din egen häxkonst oavsett var du fått din kunskap ifrån, det är i utövandet och intentionen som kraften finns.}

Om du använder dig av växter i häxkonsten så har du även där ett personligt ansvar att säkerställa att växten inte är giftig, inte ger en ovälkommen reaktion och att ingen sårbar kommer i kontakt med den. Är du inte säker på den växt du plockat, köpt eller fått i gåva så fundera två gånger på om du verkligen vill använda den.

Detta är en personlig blogg men även reklam för ChillaNer shoppen

Är ni som jag, vill krypa under täcket och gå i ide?
Eller blir ni barnsligt glada och vill ut och leka?

Oavsett vilket så är det bra att ta hand om er nu i början tills er kropp blivit van igen.

Här är mina råd nu i början:

• Skotta korta stunder i början, ni använder muskler som haft semester 😉
• Håll ryggen varm, särskilt glipan mellan jacka/byxa.
• Om du ändå bestämmer dig för att skotta hela uppfarten när du är otränad, boka massage för att motverka träningsvärk.
• Broddar till skorna är väldigt bra nu när de inte har sandat, ta era promenader försiktigt utan att spänna kroppen.

La ut dessa råd i tisdags på ChillaNers sociala media, efter det gick jag ut på promenad utan broddar och föll på rumpen 🤣
Ja, så kan det gå när man inte lyder sina egna råd, men jag brukar ramla en gång per vinter, så nu är ju det avklarat för resten av vintern. 🤷‍♀️

Det som är bra just nu är att jag kan elda i kaminen, plocka fram filten och dricka en kopp te och njuta av hur mysigt det är.

Fars dag

Firar ni pappan i ert liv?

Det gör vi, även om våra fäder inte är med oss något mer.
Jag brukar köpa lite gofika, gärna tårta och så fikar vi och har en mysig dag.
Tidigare år har vi inte pratat så mycket om vad fars dag är, men i år är min lilla skrutta mogen nog att prata om det, tror jag.

Så vi kommer att prata och minnas tillsammans.

Här kommer vi in på sorgebearbetning litegrann. För inte nog med att jag bearbetar min sorg så hjälper jag min skrutta med hennes. Och hennes är inte bara förlusten av sin pappa utan även förlusten att ha honom i sitt liv genom uppväxten, förlusten av den manliga förebilden som ska guida henne till vuxenlivet.
För även om jag finns till för henne, så är det ju ibland en pappa som behövs.
Och i vårat hem så är det helt ok att prata om de som vi förlorat och saknat. Vi pratar om dem när de dyker upp i minnet, när vi gör saker som de skulle uppskattat, eller som när jag köpte makens favorit godis bara för att skruttan skulle få smaka.

Så som ni hör, vi tacklar stora saker i vardagen.
Jag tycker det är viktigt att vi vuxna ska kunna prata med barn om de viktiga personer de förlorat, utan att vår egen sorg överskuggar samtalet. Låt barnet leda samtalet och ta det därifrån. Och kanske det gäller även vuxna ni pratar med

Och både min far och min make tyckte om att åka skidor och när snön föll i söndags så kunde jag se dem åkandes på nysnön i min själ.

_{Jag skriver utifrån mitt personliga perspektiv på häxkonsten.
En del av min syn på häxkonsten är att jag aldrig kan bli fullärd, jag är för evigt både elev och lärare.
Alla erfarenheter, möten och varje rad vi läst och läser påverkar och förändrar oss, våra liv och vår häxkonst} 

_{Du ansvarar själv för din egen häxkonst oavsett var du fått din kunskap ifrån, det är i utövandet och intentionen som kraften finns.}

Om du använder dig av växter i häxkonsten så har du även där ett personligt ansvar att säkerställa att växten inte är giftig, inte ger en ovälkommen reaktion och att ingen sårbar kommer i kontakt med den. Är du inte säker på den växt du plockat, köpt eller fått i gåva så fundera två gånger på om du verkligen vill använda den.