Detta är en personlig blogg men även reklam för ChillaNer shoppen
Ni som har följt mina inlägg vet att jag är änka, idag är årsdagen sedan Bertil min makes bortgång.
Eftersom jag gjorde stora förändringar när han gick bort och samtidigt satte gränser i relationer så trodde många att jag inte bearbetade sorgen eller att jag helt enkelt hade brutit ihop totalt och blivit koko.
Men sanningen är den, att redan innan hans bortgång hade jag påbörjat en förändring i mig själv.
Jag hade kraschat flera gånger i den berömda väggen och var sjukskriven för utmattning när maken blev sjuk. Detta efter år av trakasserier (inte maken). År av att sätta alla andras välmående före min. Och år av att inte ta hand om mig själv helt enkelt.
Ja, sen lägger vi på att jag inte har fått sova många hela nätter sen min dotter föddes då hon har sömnproblem.
Jag hade alltså kommit till en brytpunkt och skulle börja göra förändringar efter den helgen.
Bara att den helgen blev min make sjuk, vi fick åka in till sjukhuset och det var början till hans slut. Den helgen vart med andra ord en större vändpunkt i mitt liv än någon av oss hade anat.
Maken vart sjuk sista helgen i augusti, för att gå bort den 9 december samma år.
Så det var därför när han inte fanns kvar med oss något mer och jag tittade på min dotter och kände mig helt uttömd på energi och allt inombords. Jag kände mig bara så tom, förutom kärleken till min dotter, till mig och till livet.
Jag kände där och då att jag kunde inte fortsätta som förr, jag var tvungen att göra de förändringar som behövdes.
Vilket är anledningen till att stora beslut togs strax inpå bortgången och stora förändringar skedde trots den stora sorgen. Fast de besluten var ju egentligen tagna redan innan, fick bara ändras lite efter de nya förutsättningarna.
En av de största förändringarna jag gjorde var att sätta mitt välmående högst upp på listan, för om jag inte mår bra fysiskt och psykiskt hur skulle jag kunna uppfostra en dotter till att göra bra val för sitt välmående?
Om jag inte visade henne hur hon skulle bearbeta alla känslor och livet, vem skulle visa henne då?
Så att bearbeta sorgen vart faktiskt en stor del i mitt liv, samtidigt som jag satte gränser för mitt välmående, samtidigt som jag utbildade mig, samtidigt som jag startade företag, samtidigt som jag prioriterade min fysiska hälsa.
Så även om mitt liv har förändrats enormt de senaste åren så har jag sörjt det jag förlorat.
Den största förändringen i mitt liv är ju att sätta mitt välmående först. För om inte jag mår bra hur ska jag kunna uppfostra en välmående dotter?
Jag tror att en stor del i att jag har hanterat sorgen på ett friskt sätt är just det faktum att jag tillåter mig att känna det och jag gömmer inte undan de negativa jobbiga känslorna. För även de känslor som är jobbiga och negativa är en del av mig och har stor betydelse i hur jag kan må bra. För de berättar sådant som jag kanske annars skulle ignorera.
Som när jag kände frustration över bilen som inte startade, jag tillät känslan och kunde då reflektera över varifrån den faktisk kom. Vilket gjorde att jag kunde släppa frustrationen och gå vidare.
Hur är det med er? Tillåter ni er att sörja det ni förlorat?
Jag skriver utifrån mitt personliga perspektiv på häxkonsten.
En del av min syn på häxkonsten är att jag aldrig kan bli fullärd, jag är för evigt både elev och lärare.
Alla erfarenheter, möten och varje rad vi läst och läser påverkar och förändrar oss, våra liv och vår häxkonst
Du ansvarar själv för din egen häxkonst oavsett var du fått din kunskap ifrån, det är i utövandet och intentionen som kraften finns.
Om du använder dig av växter i häxkonsten så har du även där ett personligt ansvar att säkerställa att växten inte är giftig, inte ger en ovälkommen reaktion och att ingen sårbar kommer i kontakt med den. Är du inte säker på den växt du plockat, köpt eller fått i gåva så fundera två gånger på om du verkligen vill använda den.
